Linfrökapselsmycket

Lin (Linum usitatissimum)

Det finns två sorters lin – spånadslin och oljelin. Spånadslinet, som har odlats i Sverige åtminstone de sista 1500 åren men förmodligen ännu längre, används till textilierier och oljelinet pressar man olja ur. En nyttig växt alltså vilket Carl von Linné upptäckte och gav den tillnamnet ” usitatissimum” som betyder ungefär: det verkligt nyttiga.
Innan bomullen kom till vårt land som importvara var linet allenarådande när det gällde tunnare tyger till sommarkläder och hemtextilier.
Spånadslinet skördas, när det är lagom moget, genom att ryckas upp med rötterna så att fibrerna kan tas till vara i hela sin längd. Frökapslarna repas av och därefter rötas linet. Rötningen innebär att limämnena som omger linfibrerna upplöses med hjälp av fukt och mikroorganismer, till exempel genom att linstjälkarna ligger i ett vattendrag en eller flera veckor beroende på temperaturen.
Linet torkas och veden i stjälken bryts i mindre bitar utan att skada fibern – bråkas. Därefter bortslås vedbitarna ur stjälken så att endast fibern blir kvar – skäktning. Linfibrerna är nu i oordning och måste läggas parallellt innan de kan spinnas. Detta sker genom att de dras genom en stor kam med vassa piggar – häckling. I detta moment avlägsnas också de fibrer som är för korta. Sedan är linet klart att spinna.
Jag tycker mycket om lin och linnekläder och linfrökapseln är ju en sådan härlig form – som gjord att översätta i silver. Det blev en liten kollektion smycken att bäras till både vardag och fest.

Delar av min kollektion ”Linfrökapselsmycket” visas på bilden.
Armringen och slipshållaren saknas.